Jag älskar

Jag älskar. Ergo är jag.
Jag älskar när jag vaknar och jag älskar när jag somnar.

Jag ser dig komma gåendes, precis där, vid den första vita stenen
och jag vet,
och jag får spring i benen
och jag öppnar dörren
och du breder ut armarna och skrattar
och jag rusar
och du lyfter upp mig och pussar på mig och jag känner dina muskler röra sig emot innersidan av mina lår och vi snurrar och snurrar och du skrattar och skrattar, och du stryker mig över håret, Du och jag, säger du, Ja, du och jag svarar jag, och vi trillar ner på gräset.

Jag älskar. Ergo är jag
Jag älskar när jag vaknar och jag älskar när jag somnar.

Jag älskar.
Hämningslöst.
Det är inget att hymla om.
Och det är inget jag tänker skämmas för.
Jag bryr mig inte om att det tycks finnas någon social norm för hur länge, hur mycket och vem man får älska. Normer och tabun har aldrig rigtigt varit min grej 😉
Jag älskar. Ergo är jag.

Jag är
en som älskar.

Och tänk om, dagen kom, när du kom gåendes, precis där, vid den första vita stenen
och jag slutat älska

 

 

©Harning