Big Brother Bodström

en neandertalare

i ett rött hönshus

Pedofilskräckens Mecca

Som ensamstående mamma till tre pojkar och nyinflyttad är det lite smått med vardagliga identifikationsmodeller av det motsatta könet för mina pojkar. Stor var därför min glädje när jag fick brev från skolan att den mellersta sonen nu kunde få en mentor från högskolan.

Äntligen skulle han få en man som kunde spela boll, meka med teknik och snacka med honom om alla dom där sakerna jag som mamma bara inte klarar av- hur gärna jag än skulle vilja.

Vad jag inte hade insett var att vi nu bor pedofilskräckens Mecca.

Det är nämligen så att barn under tolv år inte kan få en manlig mentor, bara barn över tolv år kan få en man som mentor och då bara efter särskild ansökan!

Min son behöver inte ännu en tant i sitt liv. Han har redan en stark och dominant mamma och en fantastisk mormor och moster. Han behöver inte fler kärringar i sin vardag han behöver en karl som han kan identifiera sig med!

©Harning

Låt Danmark betala för systembolaget!

Nu får det vara nog, anser Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu i tisdagens City. Han anser att danskar som bor i Sverige och arbetar i Danmark kostar mycket fler pengar än vad den danska staten skickar tillbaka. Hur detta räknestycke ser ut skulle jag väldigt gärna vilja se.

Själv bor jag i Sverige och arbetar i Danmark – visst lägger jag mina skattepengar i Danmark, men jag går också hos dansk läkare, använder mig av dansk sjukvård, och om jag är sjuk, skal ha föräldrapenning eller om jag blir temporärt arbetslös så betalar Danmark.

Fast nu är det ju inte de arbetslösa danskarna som Hr. Reeplalu har fått nog av, utan dom av oss som arbetar och skattar på andra sidan. Så låt oss se vidare på matten.

Jag själv får alltså ingenting från Sverige, hur är det då med resten av familjen?

Bostadsbidrag får vi varken från Danmark eller Sverige. Egentligen har vi rätt till bostadsbidrag från Sverige, men eftersom det särskilt fina svenska decentraliseringsystemet har skapat ett enskilt kontor, utan handläggare, för oss som arbetar i Danmark - lär detta tidigast komma till utbetalning om femton år eller så.

Barnbidraget kommer från Danmark – men används i Sverige för att betala sonens förskola.

De flesta gränsarbetare betalar dessutom maxtaxa eftersom försäkringskassan räknar om de danska kronorna - utan att medtaga den högre skatteprocenten. Bruttoinkomsten framstår därmed illusoriskt högre – och bidraget blir därmed mindre.

Sen är det den äldste sonen som visserligen går i gymnasiet, men som varken får studiebidrag eller gratis tandbehandling i Sverige. (sistnämnda har vi naturligtvis klagat över).

Sverige tjänar däremot på min fastighetsskatt, min vägskatt och mina miljöavgifter för inte tala om all dyr el som jag använder och de lokala näringdrivande som har glada dagar när jag använder min höga danska lön för alla mina inköp.

Till och med mitt månatliga pendlarkort köper jag i Sverige – till stor glädje för skånetrafiken, eftersom den danska staten betalar även för detta.

Faktiskt lägger jag alla pengar som jag tjänar - i Sverige, förutom ett par flaskor vin då och då, som jag hellre köper i Danmark eftersom det är både lättare och billigare än att springa på systemet.

Men.. det kanske är detta som Hr. Reepalu protesterar emot och vill att Danmark skall betala – de förlorade spritskatterna ?

Eller är sanningen den, att sjukvård, arbetslöshetskassa, pensioner osv. inte alls kostar samhället så många pengar som politikerna vill låta påskinna och att skatten som betalas i Sverige både räcker mer än väl och blir över?

Faktum är att jag lägger en kvarts million kronor till det svenska samhället –utan att få någonting tillbaka och att Hr. Reepalu och vänner dessutom får in 11.000 kronor per familjemedlem från den danska staten.

Det finns ett ord får människor som singlar ut en folkgrupp och gör dem till syndabockar, undrar om Hr. Reepalu definierar sig själv som en sådan? Och jag undrar om mina barn nu kommer att vilja stanna i Sverige och bli produktiva vuxna skattebetalare, eller om de kommer att hinna bli så trötta på att kallas ” Djävla danskar” att de emigrerar så fort de bara kan…..

©Harning

Feminism

Hur kommer det sig att varje gång feminism nämns så dyker ordet jämlikhet upp som någon konstig gubbenilådan synonym? Feminism är per. definition ojämlikt eftersom den bara representerar en halvdel av två. Och i Sverige är representerar de offentliga feministiska språkrören en ännu mindre grupp, som inte förstått att jämlikhet innebär respekt för andra människor och deras val.

©Harning

Bidrar medias missinformation till att svenska ungdomar valfartar till Danmark för delta i kravallerna ?

Att ungdomar inte alltid tänker rationellt eller särskilt långt är det väl ingen tvekan om. Att de dessutom ofta handlar efter känslor – är väl inte heller ett helt okänt faktum. När ungdomar tycker att dom har en rimlig och rättvis sak, kämpar dom gärna. Och det är ju bra.

Men i saken om Ungdomshuset är faktum varken som Metros journalist Nanna Vogelbein påstår : att de unga fick huset 1982 av dåvarande borgmästaren i Köpenhamn.

eller som en polis i Tv 4 godmorgon berättar: att det var ett politiskt beslut att utrymma huset.

Hade dessa två påståenden varit sanna – skulle man kunna förstå ungdomarnas kamp för rättvisa. Det verkar ju helt rimligt att ett hus som man fått – skall man också kunna behålla, och det verkar dessutom mer än rimligt att politiker inte bara skall kunna fatta beslut om att ta ett hus som någon fått i gåva.

Men faktum i saken är inte som media i dessa tillfällen påstår.

Faktum är att Köpenhamns kommun ägde huset och gav ungdomarna nyttjanderätten – under förutsättning av att de unga följde några få regler.

Det gjorde ungdomarna inte – och Köpenhamns kommun valde därför att sälja huset.

Det är en fri marknad och om ungdomarna hade velat köpa huset – kunde de ha gjort så. Men det gjorde dom inte. Istället såldes huset till en annan ägare.

Ungdomarna har alltså aldrig fått huset eller ens velat äga huset.

Ungdomarna vägrade husets nye ägare tillträde och såsmåningom tröttnade denne på att inte kunna komma in i sitt eget hus. Den nye ägaren gick därför till domstol, och det var domstolen, inte politikerna, som vid dom slog fast att husets ägare naturligtvis var den person som köpt huset och att ungdomarna skulle slängas ut.

Eftersom jag har bott i Danmark nästan hela mitt liv och eftersom jag har en son som har vänner i Ungdomshuset har vi här i familjen följt debatten på flera danska internetsites.

Och det är skrämmande många svenskar som lägger sig i denna debatt- just med argument om rättvisa, på bakrund av påståenden om att ungdomarna har fått huset och att politikerna inte har rätt att ta det från dem.

Flera av dessa debattörer har nu åkt till Danmark för att delta i kravallerna.

Frågan är då, skulle dessa svenska ungdomar, som inte förstår danska och som inte läser danska tidningar, ha åkt till Danmark om dom hade varit korrekt informerade av svenska journalister?

©Harning

Självransakan

20 svenska medborgare åker ut på en lång resa,.

Målet är att terrorisera grannlandets huvudstad.

Och inte en enda svensk nyhetsrapportering finner detta faktum det minsta intressant.

20 svenska medborgare. Tänk över det ett tag.

20 stycken.

Egentligen är talet naturligtvis ännu högre, eftersom dessa tjugo bara är dom som råkade bli upptäckta och infångade av polisen på plats.

Tiden borde vara inne för självrannsakan och skam.

Som samhälle och som individer bör vi fråga oss själva:

Vad skulle vi tycka, om vårt kvarter blev översvämmat av utlänningar med brinnande molotovcoctails i händerna? Skulle vi uppskatta att människor från andra länder kom tillresande och eldade upp våra bilar, raserade våra gymnasier och förskolor och brände våra böcker?

Och sen bara åkte hem igen.

För att vänta på nästa raid.

Hur skulle vi känna då?

Och varför tycks varken Rapport eller Aktuellt tycka det är värt att tala om? Är vi ett folk i gemensam förträngning eller bryr vi os inte? Är vi helt oförmögna att som folk känna empati och skam?

Den här svensken skäms i alla fall just nu innerligt över att Statsministern inte omedelbart har gått ut med en officiell ursäkt till vår lilla granne.

20 svenskar…………………..

©Harning

Længe leve Fogh Rasmussen

Hvis du går rundt og er ked af, at alle de store russiske kommunister er døde, så fortvivl ej mere.
Der er kommet en ny leder, en mere effektiv leder, en leder med fantastiske visioner. En mand , der vil blive større end alle de andre.
Og det bedste er, at han er vores. Han vil gøre Danmark kendt i hele verden ikke bare som en muligvis diffus hovedstad i Oslo eller en lille ø langt oppe i nord, men som det land, der fik gennemført kommunismen uden kulturrevolution, og via borgenes egen demokratiske valgproces.
Hans navn er Anders Fogh Rasmussen.
Han er allerede begyndt. Som i Ruslands storhedstid, er der kommet flere love og reguleringer end nogensinde før i Danmarkshistorien, bevillingerne til politiet bare stiger og de gamle russiske herrer ville være stolte over borgernes manglende protester.
Men det allerbedste. Den gennemførte kollektivisering. Kan du huske de smukke tanker om, at alle skulle have arbejde, til fælles og lige løn, og at alle skulle arbejde sammen for statens bedste?
At staten var større end individet, og lederen var almægtig! I Rusland gik kollektiviseringen ikke så godt, borgerne blev utilfredse og Gorbatjov kom til. Sikke en skam!
Fogh Rasmussen har heldigvis ikke de samme problemer med genstridige borgere. De få der er, bliver hurtigt slået ned med trusler om fængsel, eller anbringelse af deres børn eller det bedste middel af dem alle: borgeren tvinges til at sidde time efter time, dag efter dag og tale med en mentalt underbemidlet sagsbehandler.
Men det er trods alt kun de få. De fleste af os vi ved heldigvis hvad vi har godt af, og vi forstår behovet for kollektivisering.
Fogh Rasmussen har ved hjælp af nytænkning og modernisering lykkedes med at gøre, hvad ingen tidligere har kunnet. Ordene er andre (aktivering, kontanthjælp, jobcentre og private aktører…) men ideologien den samme.
Siden Fogh Rasmussen kom til magten, har han allerede præsteret, at få flere mennesker ind under offentlig aktivering end tidligere regeringer, han har klaret at gøre lønnen for statens ansatte (kontanthjælpsmodtagerne) lavere, han har fået fagforeningerne sat ud af spil og han har sikret sig, at de få genstridige iværksættere taber modet, til at gå i gang. Anders Fogh Rasmussen er intet mindre end et geni!
Unge gør rent for kommunens ældre, til den halve løn af hvad en rengøringskone i 40erne skal ha. De unge mænd bliver sat til at svejse og male i kommunens regi, hvorved ikke bare lønnen spares, men også alle de penge, som fagforeningen ville have forlangt til sikkerhedsudstyr, hvis det havde været deres egne medlemmer. Kommunens pædagoger bliver skiftet ud med midlertidigt personel uden uddannelse, men i jobtræning, til dejligt billige penge.
Ved at anvende sig af ufaglært personale opnår staten desuden en skøn sidegevinst.
Der vil ikke længere være brug for penge til universiteterne og de andre uddannelsesinstitutioner, altså kan de penge også gå direkte i statens (læs lederens, den almægtiges) lomme.

Længe leve kommunismen!
Længe leve Fogh Rasmussen!
…
Og må Gud bevare Danmark.
©Harning