Blattar och Svennar

För fem år sedan utgavs  det första numret av Gringo. Iden bakom var att beskriva Sverige; mångfalden och nyanserna, och samtidigt ett seriöst försök att göra upp med polariseringsbilden om blattar och svennar. Jag tycker att de har gjort ett bra jobb, kanske lite för bra eftersom ungdomar nu använder ord som blattar och svennar om sig själva och andra utan rasistiska undertoner – en utveckling som är bra på sikt, men som i dess späda början, där bara ungdomarna hunnit förlika sig med tanken kan skapa problem med de lite äldre generationerna.

För…..:

Hur ska en lite äldre person kunna veta att när min son,som omedelbart ser svensk ut och vars svenska anor går hundratals år bak i tiden, använder uttrycket svenne så är det inte positivt och nationalistiskt men däremot bara ett ord som alla andra och därtill ett ord som han använder för att beskriva det lite äldre medelklassetablissemang * som han, som tonåring, så gärna vill göra uppror mot och skilja sig ut från?

Hur ska en lite äldre person kunna veta att när min son, som omedelbart ser svensk ut och vars svenska anor går hundratals år bak i tiden, använder uttrycket blatte så är det inte nedsättande och rasistiskt men däremot bara ett ord som alla andra ord och därtill ett ord som han använder för att beskriva sig själv och känslan av att vara främmande i det land som han trots för långa anor inte känner sig hemma i?

Alltså, hur kommer vi vidare och ser till att Blatte och Svenne blir som alla andra ord; med positiva och negativa och objektiva innebörder för alla generationer? Och går det överhuvudtaget eller måste vi vänta tills den unga generationen vuxit upp innan de negativa, rasistiska och nationalistiska undertonerna helt försvunnit ur vår förståelsesram?

Läs även: Sydsvenskan: “Blatte och Svenne är inte rasism.”

Derudover kan Søren Svendsens indlæg om Pearlygate anbefales vedr. perception,kontekst og habitus i vores ordforståelse

©Harning

*(också kallade “medelsvensson” oavsett nationallitet:-))

Kulturministre for skud

Idag står både den svenske og den danske kulturminister for skud, dog af to vidt forskellige årsager.

Den danske kulturminister Christina Christensens problem er at hun ifølge  Pia Kjærsgaard er for farveløs, ikke har tilstrækkelige visioner og at man aldrig hører “en markant eller på nogen måde kontroversiel udmelding fra hende” og socialdemokraternes kulturordfører Mogens Jensen kalder hende for en af historiens mest passive kulturministre..

Den svenske kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths brøler er den stik modsatte, nemlig at hun har udtalt sig alt for markant i sagen om Pirate Bay, hvor hun ikke alene har  udtalt sig  i en endnu ikke afsluttet retssag og derved kan anklages for forsøg på at blande sig i domstolenes uafhængighed, men hvor hun tillige har “dømt” de anklagede som tyve, sidstnævnte er ikke bare injurerende men desuden fuldstændigt irrelevant i forhold til den pågældende sag idet Pirat Bay ikke står under anklage for tyveri.

Og jeg undrer… er der her tale om kulturforskelle? Eller er det her muligvis et af de områder hvor vi er rørende enige på begge sider af sundet om at mellanmjölk är bäst?

©Harning

Læs også: Svenska Dagbladet og “Pirate Bay og civil ulydighed” Og apropos Pirate Bay så læs også Per-Olof Johanssons interessante betragtninger om hvem der censurerer hvem og hvad.

Indifference (Codeswitching *4*)

***

skogar av metroseksuella androgyna pojkvaskrar och virtuella universum fylda av spyfärdiga, kvalmende, blöjbytande pappabloggar
en verden af kompliceret idioti på højt niveau
hvor digte skrives
uden rim og ræson, om gulerødder og murbrokker og betonlebber
som var dét, det vackraste Gaia hade att erbjuda.
Och kanske är det så
att indifference är det nya Utopia?

***

©Harning

Jag – en spritlangare

Kriminell.  Spritlangare. Det är jag det. Ja, jag visste det faktiskt inte  – men så är det. Det säger Tobbe själv, och Tobbe borde veta vad han talar om för han representerar systembolaget i Jägersro och om de säger att jag är langare – då måste jag väl vara det, annars är det ju elakt förtal och  sånt ägnar ett statsligt bolag sig väl inte med.
Alltså måste jag vara spritlangare – Även om jag inte själv visste om det…
Hur kom det sig då att jag blev spritlangare?
Jo, enligt Systemet, som ju är de som vet bäst, så förhåller det sig på det viset, att om jag som mamma tar med mig mitt barn på Systemet och om mitt barn är i en sådan ålder att Systemet anser att barnet gillar alkohol – Ja då är jag langare och får som sådan naturligtvis inte handla på systemet. För vem som helst ju kan förstå att alla ungdomar tvingar sina gamla mödrar att langa, liksom det ju är självklart att alla vi mammor springer på systemet jämt och ständigt för att tillhandahålla våra ungdomar med alkohol – det är ju det goda mödrar gör!
Inte dricker vi eller våra bekanta själva nån alkohol…
Att min son skulle kunna köpa och dricka hur mycket sprit som helst varenda dag helt legalt om han så skulle vilja spelar förstås inte heller nån roll, för enligt Systemet är det naturligtvis fullständigt osannolikt att en tonåring hellre skulle vilja ha laglig original välsmakande sprit – än att tvinga sina föräldrar att köpa taskig importerad öl på det fina svenska statsliga bolaget.

Undrar om jag vågar ta med sonen på Apoteket…eller om jag då blir stämplad inte bara som sprit men även som knarklangare…..

©Harning

Om svenska ungdomars spritvanor

Israel vill åt Gazas gas

Den kanadensiske ekonomen och professorn Michael Chossudovsky säger att Israels militära invasion av Gaza har direkt relation till kontroll och äganderätt av strategiska offshore gasreserver. Om han har rätt så förklarar det inte bara markinvasionen men även Israels ensidiga vapenvila som inte innebär någon tillbakadragning av de israeliska trupperna.

©Harning

Läs även:

Skickligt drag av Israel säger Anders Hellner vid utrikespolitiska institutet

Mellanösternexpertens kommentar till den ensidiga vapenvilan

Red: Hamas utropar vapenvila och ger Israel en vecka till att dra sig tillbaka från Gaza

Mer Michael Chossudovsky på svenska

Jag har placerat min blogg i Danmark på bloggkartan.se!

Ur askan från DIME bomberna….

Barfota flicka

vackrare än lindarna

armlös i vinden

©Harning

om DIME på dansk ,  ICRC om Israel & Genevekonventionen ,    om  hvordan børn påvirkes af  krigen...De norske læger  er  kommet  hjem  og  udtaler  om  DIME bomberne..

Terrorisme i Malmø?

De seneste par dage har der været optøjer i Malmøbydelen Rosengård- i nat værre end nogensinde.  At beboerne i Rosengård oplever en berettiget krænkelse når kommunen lader dem leve i lejligheder så fyldte af kakerlakker at børnene får psykiske mén er der vist ingen tvivl om. Ligesom der ingen tvivl er om at Hr. Ilmar Reepalu* udtalelse om at en fredelig lille bitte moske ikke “passer ind” i området opleves som krænkende og dybt urimelig.

Spørgsmålet er så om ildspåsættelser og vold er et rimeligt modspil til krænkelsen.  Mit svar på det er, at nej selvfølgelig er det ikke det. At anvende vold og trusler mod civile som politisk udtryksform er terrorisme – hvad enten det så er de unge på Nørrebro eller de unge i Rosengård som vælger denne måde at kommunicere sit budskab ud på.

Problemet er at vi som samfund i både Danmark og Sverige accepterer og sågar endda undskylder disse unge, til forskel fra fx fredelige banner-ophængende optøjer som Greenpeaces eller mulige pengetransaktioner i lande langt væk fra vores egne baggårde. Budskabet vi sender bliver dermed ikke bare uklart – men tillige accepterende. Debatsiderne rundt omkring er ligefrem ved at sprænges af al den forståelse som alle disse stenkastende, ildspåsættende og ofte tilrejsende, udefrakommende unge får.

Jamen…

©Harning

Organisationer som tar avstånd till den senaste veckansvåld: Islamiska förbundet i Malmö, Malmö unga muslimer, Månens scoutkår, Ibn Rushd, södra Sverige, Stöd kliniken, Quran läsare förening och Isvec Milligörus arbetar med Islamiska kulturföreningen med att försöka skapa lugn.  (Sydsvenskan)

Og hvad med de almindelige beboere, børnefamilierne hvad synes de?

*( Min opfattelse om Hr. Reepalu i al almindelighed kan læses her. )

Självklart att pappor inte ska övernatta på BB!

Enligt sydsvenskan finns det inte plats för övernattande för pappor på UMAS nya BB.
Nej, det är väl självklart!
Undersökningar visar att det är säkrare för mor och barn att föda i det egna hemmet. Den enda anledningen för en kvinna att vilja föda på sjukhus måste därför vara att hemmiljön känns så stressande att sjukhuset trots allt tycks vara ett bättre och lugnare alternativ – om BB då skulle tillåta att den stressade hemmiljön följde med mamman så förlorar de ju  hela sitt  existensgrundlag omkring normala födslar.

©Harning

Läs även: föda hemma , Hjemmefødslel.net ,barneguiden.dk

Pusslek/kysseleg

För nån vecka sedan när jag kom för att hämta yngste sonen fann jag honom rosig och fnissandes tillsammans med en klasskamrat i skolans källare.
- Vi pussas, förklarade de glatt.
Mysigt, tänkte jag och mindes med nostalgisk förtjusning min egen barndoms pusslekar på höskullen, samtidigt som jag gladdes åt att sexualförskräckelsen och nypuritanismen trots allt inte fått fäste bland de små.
Tills igår.
Då min son allvarligt förklarade för mig att barnen egentligen inte får pussa varandra i skolan – de får bara pussa de vuxna.

Va?

©Harning

Nordiske sprog i skolen

Af såvel danske som svenske læseplaner fremgår det, at eleverne skal lære at forstå de andre nordiske sprog i såvel tale som skrift.
Jeg husker selv med gru tilbage på de par timer jeg havde i folkeskolen og på HF i faget svensk. I al sin kedsommelighed gik det ud på at vi fik udleveret en tekst om ”näcken” (et særligt svenskt fænomen-da nøkken som bekendt ikke findes i Danmark…..) Denne supermoderne litterære tekst skulle jeg så, som svensker, læse højt i klassen – hvorefter undervisningen i at forstå det talte og skrevne svensk var afklaret for både mig og mine medstuderende.
Mine danske børn, der nu går i svensk skole, har tilsvarende erfaringer med danskundervisningen. Min ældste søns lærebog i gymnasiet har fx medtaget en rigtig relevant og typisk dansk molbohistorie fra århundredeskiftet, og læreren der skal undervise i faget forstår ikke selv dansk.

Ovenstående personlige erfaringer rejser altså for mig spørgsmålet:
Mener vi stadig at det er en vigtig del af de unges uddannelse i norden at kunne forstå hinandens sprog, eller er det en glemt passage i loven som ingen berettigelse har i vores nye globale verden hvor naboen ligesåvel kan være Miguel fra Sydamerika?

Og en tanke..,når nu de nordiske sprog ikke er selvstændige fagområder på læreruddannelserne,men bare noget som de enkelte lærere forventes at kunne forstå og undervise i alligevel – hvorfor skulle eleverne så ikke også tilsvarene kunne forventes at vokse op og helt automatisk tilegne sig samme viden?

(Da jeg ikke nævner norsk skyldes det at hverken jeg eller mine børn er blevet introduceret til sproget i skolen)

©Harning

(indlægget er tidligere postet hos DSFS)

Polisanmälan ett godtyckligt förfarande?

I Sverige vill vi att skolan skall betraktas som samhället i övrigt när det gäller brott. Brott som sker i skolan ska alltså polisanmälas på lika villkor med brott begångna utanför skolan. En omedelbart logisk och självklar tanke – brott är brott oavsett vart det blir begånget och av vem. Och brott bör anmälas till polisen. Frågan är, vem som bör göra polisanmälan om brott begås i skolan.

Förutsättningen för att skolan som institution ska kunna stå som anmälare och samtidigt hantera uppgiften att säkerställa lika behandling av alla i skolan samt det enskilda barnets rättssäkerhet är att; alla landets skolor har nolltolerans för alla brott som begås av alla skolans medaktörer i alla åldrar, barn och vuxna.

Denna förutsättning finns inte i dagens Sverige. Som det är nu avgör varje skola själva vilka brott som de vill polisanmäla, liksom de själva beslutar om vilka personer de vill anmäla eller inte anmäla.

Skolornas polisanmälningar sker sålunda i dagsläget fullständigt godtyckligt.

Enligt en artikel i lärarnas tidning visade en rundringning till landets rektorer att Malmö stad är den enda kommunen som har en enhetlig policy om förfarandet vid polisanmälningar i kommunens skolor. I alla våra andra kommuner är det alltså helt olika regler om vad som gäller, allt efter vilken skola barnen går på.

Barnens rätt att behandlas lika, oavsett var i landet de bor, blir härmed illusorisk och det enskilda barnet blir totalt utlämnat till den enskilda lärarens,rektorns, skolans individuella etik och moral.

Hur är det då i Malmö, som ju trots allt ser ut att vara lite bättre än de andra kommunerna när det gäller att behandla de egna borgarna lika?  Ja, om vi börjar med att se på policyn så framgår det att den enskilda skolan innan polisanmälan sker av barn under 15 år och särskilt under 12 år  ” noga ska överväga” detta.

Vad som specifikt menas med “noga överväga” framgår inte. Det är alltså, återigen, tala om helt godtyckliga beslut även i denna “enhetliga” kommun. Vissa skulle nu kanske vilja anföra; att vi självklart kan lita på att alla skolor tänker lika, att alla anställda naturligtvis har samma rättsuppfattning och att det “noga övervägandet” räcker gott och väl för att se till att polisanmälningar sker likartat.  Liksom vissa säkert skulle vilja anföra att det bara är jag som är ovanligt misstrogen mot våra myndigheter. Låt mig därför framföra ett par exempel från verkligheten på hur just Malmö stad administrerar och tolkar den enhetliga policyn -  så får ni själva döma.

- En fjortonårig pojke blir påhoppad och misshandlad av flera jämnåriga (14-15 år), jämnåriga som senare samma dag yttermera uppsöker pojken på dennes bostad under rasten. Polisanmälan görs inte.

- En trettonårig pojke hamnar i slagsmål med en jämnårig klasskamrat. Polisanmälan görs.

- En lärare använder fysisk våld för att hålla fast en elev. Polisanmälan görs inte.

- Två jämnåriga gymnasiekillar slåss. Ingen av dem önskar polisanmälan gjord. Polisanmälan görs.

- Ett flertal elever använder rasistiska och nedsättande ord om andra elever. Polisanmälan görs inte.

- En femtonåring blir påhoppad av två jämnåriga i gymnasieskolan. Femtonåringen önskar polisanmälan gjord. Polisanmälan görs inte.

Som medborgare i ett demokratiskt samhälle, som förälder och som pedagog undrar jag vad det är för ett budskap vi egentligen förmedlar till våra barn, när vi tillåter, att skolan som borde vara den som förmedlar demokrati, jämlikhet och rättssäkerhet -  i stället förmedlar godtyckliga beslut* baserade på personliga uppfattningar.?

Polisanmälningar ska vara föräldrarnas ansvar, inte skolans. För föräldrar ska pr. definition vara subjektivt partiska till fördel för deras egna barn – liksom föräldrarna är de bästa att avgöra huruvida deras barn kommer att fara mest illa genom att polisanmälan  görs med därpå följande förhör och eventuell rättegång eller genom att polisanmälan inte görs.

Så ja…Brott är brott oavsett var det begås och av vem. Polisanmälan av brott är däremot inte bara en polisanmälan. Det är ett godtyckligt ställningstagande som inte hör hemma i våra skolor.

Også bragt i Dagens Skola

©Harning

(*Beslut som enligt skolornas egna upplysningar ofta inte ens skrivs ner. Det finns alltså ingen empirisk möjlighet att undersöka huruvida en skolas polisanmälningar är godtyckliga eller inte)

Läs även:

En Poliskommisarie betygsätter åtta anmälningar

Brott och straff i skolan kan vara rena lotteriet

Svår policy försvårar för skolor

Også i Danmark griber skolerne sommetider til politianmeldelse….

Endnu et dansk eksempel

Mer om godtyckligheten lärare/elev

Lärare slår elev – polisanmälan görs inte

Skrivepause

Jeg holder skrivepause. Altså pause fra at skrive indlæg på bloggen – for at kunne bruge lidt mere fokuseret tid på at skrive andre ting.  Du vil stadig kunne debattere tidligere indlæg og jeg vil helt sikkert også være at finde lidt rundt omkring i kommentarfelterne hos alle jer andre i blogsfæren. Jeg vil bare ikke poste nye indlæg i et stykke tid.

Skulle du kede dig, kan du jo altid læse eller genlæse nogle af mine tidligere indlæg – herunder listet de tolv  som andre har været mest interesserede i at læse*.

Stop belejringen af ARTO

Når retssikkerheden rammer fru sørensen

Om at skrive

Anbringelse af børn & unge udenfor hjemmet

Er der forskel på en afklippet fingernegl og et aborteret foster

For kompliceret for ombudsmanden

Rødstrømperne krænker til stadighed kvindekonventionen

Låt Danmark betala för Systembolaget

Kan man skrive senryudigte til små børn

Indvandrerbørn skal lære dansk

Det er da en selvfølge, at penge er vigtigere end børn

Sælger angst og katastrofer virkelig så meget

© Harning

(* i tilfældig rækkefølge, hvis du hellere vil læse de mest kommenterede indlæg – må du selv gå på skattejagt.   )

Et menneske (codeswitching *3* )

***

som vintersnön

och högsommarens salta vatten

som bipolarisens krispiga doft

och johannesörtens klarröda färg

som, en saga fri

***

©Harning

Örter inte ogräs

Sa jag till mig själv för säkert tionde gången. Användbara örter. Inte ogräs. Inte skadeväxter.

Men bara väldigt vackra blommor.

Hur förklarar jag, frågade jag trött mig själv, för alla dessa självutnämnda experter att ogräs definieras enbart utifrån betraktarens ögon.

Att det som är en skadeväxt för den ena. Är användbart för den andra. Till medicin. Till pappersframställning.Till matlagning.

Att det som är fult för den ena. Är vackra blommor för den andra. Till beskådande njutning. Till sniffande sansning. Till inspiration.

Slutligen förstod jag -  att jag var tvungen att visualisera,  pedagogisera,informera.

©Harning

(Tjugo enkla, fina, lättlästa skyltar blev det till, nu skall jag bara placera ut dem på strategiska ställen i min trädgård.)

Er jeg tarvelig?

Jeg har fået en mail, hvor mailskriveren sådan lidt indirekte får sagt at jeg er tarvelig, fordi jeg ikke har publiceret navne og skoler på de ex som indgår i klummen “Kärleksplikten“. – og mailskriveren fortsætter med at begrunde dette bla. i at: så kan de implicerede parter ikke forsvare sig.

Selvfølgelig mener jeg at enhver har ret til at forsvare sig.

Inklusive mig:

1. Kärleksplikten er en satirisk klumme, hvis primære formål er at sætte fokus på den overordnede diskussion omkring følelser eller fag i skolen og om lærere så absolut skal være venner med sine elever (sådan meget kort fortalt)

2. Jeg er modstander af personhetz og vil på ingen måde medvirke til at hænge enkeltpersoner ud med navns nævnelse.

Gør dette mig tarvelig? Ja, måske…..

© Harning

En eftertanke..når nu jeg ikke nævner mailskriverens navn hér – mon jeg så også fratager denne retten til at forsvare sig?

Kärleksplikten

Det är så vackert – så fint.
Och jag som inte ens visste att den fanns!
Kärleksplikten.

Har ni hört om den? Ja, det har ni säkert om ni har varit i den svenska skolan nyligen. Själv har jag ju gått i skolan i Danmark och mina barn likaså tills för ett par år sedan. Och i Danmark finns inte Kärleksplikten. De har inte ens skolplikt, bara undervisningsplikt.

Första gången jag hörde om kärleksplikten var av min äldste son när han hade råkat i diskussion med sin gymnasielärare för att han ville att denna skulle använda mer av sin tid på att undervisa och mindre tid på att tala enskilt med eleverna om deras plikt att tycka om honom.
Jag förstod inte alls vad min son bråkade om. Jag tyckte det var jättefint att hans lärare tog sig tiden, att individuellt förklara både för min son och de andra eleverna hur viktigt det är för lärarens känslor och psykiska välmående att barnen tycker om och ja, kanske till och med älskar honom. Kärlek är ju så mycket viktigare än de kunskaper som undervisning annars brukar innehålla.

För kärlek är vacker.

Då trodde jag att det bara rörde sig om en enda fantastiskt varm och go lärare. Jag hade inte insett att det i verkligheten gällde alla barn och alla lärare. Att Kärleksplikten var en naturlig del av den svenska skolgången.

Denna insikt fick jag inte förrän häromdagen när jag blev kallad till samtal på andra sonens skola eftersom hans lärare ansåg att vi hade ett mycket allvarligt problem och att han nog inte kunde fortsätta med att undervisa sonen. Det visade sig att läraren inte kunde känna min sons kärlek och tillgivenhet. Fruktansvärt!.
Jag förstår så väl att läraren nu känner att han inte kan undervisa min son och jag erkänner att jag felat som mor. För jag har inte lyckats få min son att ens tycka bara lite om läraren. Vad jag än säger så vägrar sonen förstå hur viktigt det är att han uppfyller sin del av kärleksplikten. Han tycks för evigt vara indoktrinerad av sin danska skolgång där undervisning är den enda plikten.
Faktiskt är det så illa att han inte ens vill inse hur jobbigt det är för läraren att inte vara älskad!
Jag gjorde naturligtvis vad jag kunde för att trösta läraren eftersom jag inser att också detta faller under min moderliga plikt. Lika lite hjälpte det. Läraren mår helt enkelt inte bra och kan inte ge fullgod undervisning så länge sonen inte vill uppfylla sin del av den fina vackra svenska kärleksplikten.

Men jag har inte gett upp hoppet ännu. Det är klart att jag måste kunna hitta ett sätt att förklara för mina barn att kärleksplikten naturligtvis är mycket bättre än den vanliga tråkiga sakliga undervisningen.

© Harning

Også bragt i Dagens Skola

Läs också hjärnforskaren om den flummiga skolan

samt: klasstillhörighet styr…

gulligull är mysigt

trivsel eller kunskap..

Kampen mot FRA är långtifrån över

Mer än 50% av Sveriges befolkning säger sig enligt den senaste  Sifo undersökningen att vara emot FRA  och igår deltog flera tusen svenskar i demonstrationer emot lagen.

(bild Engström)

Att demonstrera är ett av de sätt varpå vi (som tur är) fortfarande har rätt att tillkännage vårt missnöje med makten. Civil olydnad och helt vanligt civilkurage ett par andra. Om du hör till den stora mängd mänskor som är emot FRA, men som inte gärna deltar i större demonstrationer kommer här några förslag på hur du kan bidra till kampen mot Storebror Samhället med lite stillsammare och kanske till och med poetiska medel.

1. Skriv gärna namnen på påstådda terrororganisationer och personer i dina mejl och när du chattar på nätet. (de påstådda och ej dömda organisationerna/personerna hittar du på EUs – terrorlista)

2. Nämn Osama Bin Laden och bombdåd så ofta du kan i telefonen. (namnen på kända svenska aktivister fungerar också bra)

3. Diskutera och ange exempelvis ditt etniska ursprung  och dina  politiska åsikter som: “afroamerikan starkt aktiv för kommunismen”. (Du kan säkert själv hitta på ytterligare varianter över religiös och filosofisk övertygelse, din hälsa och ditt sexualliv.)

4. Använd eventuellt tjänster som Relakks och Dold.se, som hjälper dig med anonymisering och kryptering på nätet.

5. Eller tillkännage i tystnad ditt motstånd med hjälp av lite sofistikerad poesi:

Och kom ihåg att:

även Mahatma Gandhi och Martin Luther King har använt sig av Civil olydnad upprepade gånger.

©Harning

Ps. Ovenstående er naturligvis lige så aktuelt hvis du er dansker, og dermed også en af de borgere som de svenske myndigheder vil aflytte. Måske de endda vil videregive dine personlige oplysninger til fremmede diktaturstater, som sveriges udenrigsminister Carl Bildt udtalte for bare et par dage side.

Læs også dagens Svd

Mon det virker at tie sagen ihjel?

Update 27 sept

Flere blogs om FRA

Svenske myndigheder vil aflytte danske borgere

Efter en længerevarende svensk debat og spredte protester fra almindelige svenskere, foreslår Centerpartiet nu ( DN & Sydsvenskan ), at myndighederne ikke skal overvåge svenske borgere – kun udenlandske. Forstået på den måde at al signaltrafik som passerer Sverige (men ikke starter eller slutter der) skal overvåges. Hvilket naturligvis også indbefatter almindelige danskeres nettrafik.

Svenske myndigheder vil altså læse dine mail, og aflytte din telefon! men såvidt muligt undgå at snage i egne borgeres privatliv. Påstår de ihvertfald. Helt hvordan centerpartiet forestiller sig, at svenske borgere ikke vil rammes fremgår selvfølgelig ikke….

Hvad der dog konstant har undret mig under hele den svenske debat om FRA-loven, er Danmarks tavshed.

Hvorfor synes alle at være ligeglade?

Hvor bliver protesterne af?

Er det virkelig i orden, at nogle svensker på denne måde, indirekte, anklager almindelige danskere for at være terrorister?

© Harning

Mere om registrering af danske borgere

(Mere om hvad jeg synes om overvågning finder du under: CIVIL OLYDNAD.)

Red 22aug:Apropos, uskyldigt anklagede, terrorisme og skandinavisk humanisme.

Civil Olydnad

med DNA skall vi snart

utrota maskrosorna

de uppstudsiga

(från BUY A POEM)

© Harning

Codeswitching *2*

Ypperlig yperit

osynlig

i dalgångens violetta kväll

blander sig like pouring rain

med duggens fald og skaber facetterede olivettidråber

på kvinnans silkeslena

© Harning

Codeswitching *1*

et anstrøg af anstændighed

penetrerar oskuldens manipulativa mylla

med rosa gummihandskar

© Harning

Låt Danmark betala för systembolaget!

Nu får det vara nog, tycker Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu i tisdagens* City. Han anser att danskar som bor i Sverige och arbetar i Danmark kostar mycket fler pengar än vad den danska staten skickar tillbaka. Hur detta räknestycke ser ut skulle jag väldigt gärna vilja se.

Själv bor jag i Sverige och arbetar i Danmark – visst lägger jag mina skattepengar i Danmark, men jag går också hos dansk läkare, använder mig av dansk sjukvård, och om jag är sjuk, skal ha föräldrapenning eller om jag blir temporärt arbetslös så betalar Danmark.

Fast nu är det ju inte de arbetslösa danskarna som Hr. Reeplalu har fått nog av, utan de av oss som arbetar och skattar på andra sidan. Så låt oss se vidare på matten.

Jag själv får alltså ingenting från Sverige, hur är det då med resten av familjen?

Bostadsbidrag får vi varken från Danmark eller Sverige. Egentligen har vi rätt till bostadsbidrag från Sverige, men eftersom det särskilt fina svenska decentraliseringsystemet har skapat ett enskilt kontor, utan handläggare, för oss som arbetar i Danmark – lär detta tidigast komma till utbetalning om femton år eller så.

Barnbidraget kommer från Danmark – men används i Sverige för att betala sonens förskola.

De flesta gränsarbetare betalar dessutom maxtaxa eftersom försäkringskassan räknar om de danska kronorna – utan att medtaga den högre skatteprocenten. Bruttoinkomsten framstår därmed illusoriskt högre – och bidraget blir därmed mindre.

Sen är det den äldste sonen som visserligen går i gymnasiet, men som varken får studiebidrag eller gratis tandbehandling i Sverige. (sistnämnda har vi naturligtvis klagat över).

Sverige tjänar däremot på min fastighetsskatt, min vägskatt och mina miljöavgifter för inte tala om all dyr el som jag använder och de lokala näringsdrivande som har glada dagar när jag använder min höga danska lön för alla mina inköp.

Till och med mitt månatliga pendlarkort köper jag i Sverige – till stor glädje för skånetrafiken, eftersom den danska staten betalar även för detta.

Faktiskt lägger jag alla pengar som jag tjänar – i Sverige, förutom ett par flaskor vin då och då, som jag hellre köper i Danmark eftersom det är både lättare och billigare än att springa på systemet.

Men.. det kanske är detta som Hr. Reepalu protesterar emot och vill att Danmark skall betala – de förlorade spritskatterna ?

Eller är sanningen den, att sjukvård, arbetslöshetskassa, pensioner osv. inte alls kostar samhället så många pengar som politikerna vill låta påskinna och att skatten som betalas i Sverige både räcker mer än väl och blir över?

Faktum är att jag lägger en kvarts million kronor till det svenska samhället –utan att få någonting tillbaka och att Hr. Reepalu och vänner dessutom får in 11.000 kronor per familjemedlem från den danska staten.

Det finns ett ord får människor som singlar ut en folkgrupp och gör dem till syndabockar, undrar om Hr. Reepalu definierar sig själv som en sådan? Och jag undrar om mina barn nu kommer att vilja stanna i Sverige och bli produktiva vuxna skattebetalare, eller om de kommer att hinna bli så trötta på att kallas ” Djävla danskar” att de emigrerar så fort de bara kan…..

©Harning

*(Dette er et ældre indlæg – men jeg bliver SÅ træt, af at læse Metro der fortsat giver spalteplads til Ilmar Reepalaus hetz mod os sundspendlere. Igår var manden endnu engang ude med riven – denne gang med en påstand om at vi snyder med bla. boligsikringen. Altså den som de fleste af os slet ikke kan få! Hvad manden egentlig vil er tvivlsomt, i år synes han at være interesseret i at kunne snage i vores indtægter – går jo ikke, at danskere ikke skal oplyse til Hr. Reepalau hvad de tjener. Sidste år kom jeg frem til at hans agenda vist nok var som beskrevet herover, men da manden er noget ulden og ikke til at lokke korrekte tal ud af – så står hans agenda vist fortsat hen i det uvisse…)

Undrar om det var en dansk som köpte lådan?

Flera siffror

juleindkøb

Det eneste digt jeg kan citere

helt udenad endda. (og nej det er bestemt ikke et af mine egne) Kom jeg igen til at tænke på idag, da jeg læste dette indlæg af ordholder, så for dem af jer der vil vide – hvad der er uforglemmeligt for mig:

Du har tappat ditt ord

”Du har tappat ditt ord och din papperslapp,

du barfotabarn i livet.

Så sitter du på handlarns trapp

och gråter så övergivet.”

 

“Vad var det för ord – var det långt eller kort,

var det väl eller illa skrivet?

Tänk efter nu – förrn vi föser dej bort,

du barfotabarn i livet”

Nils Ferlin (1898-1961)

Bredbandsbolaget är dom att lita på?

Efter många om och men hos telias bredband valde vi att byta operatör. Vi ringde därför till Bredbandsbolaget som ju i deras annonser lovar snabbhet och dessutom lovar att dom skall ta sig an allt angående operatörbyte. Perfekt tyckte vi. Och visst har det gått snabbt, om jämförelsen är en snigels vandring runt ekvator!

Och visst borde vi inte gnälla eftersom vi nu tre månader senare faktiskt har fått vårat bredband. Och faktiskt hade vi ända tills i dag ändå ett ganska bra intryck av bredbandsbolaget, då vi löpande har haft kontakt med en av deras anställda: Andreas Cider en hövlig och sympatisk person, som hjälpte där han kunde och dessutom lovade att vi naturligtvis skulle bli kompenserade för att vi var tvungna att använda mobilen som internätförbindelse.

Ett avtal jag fann tillfredsställande, varför jag slog mig till tåls och inte gick till en annan operatör eller köpte ett mobilt bredband hos 3. Jag trodde nämligen i min naivitet att Bredbandsbolaget var att lita på och att ett avtal var ett avtal.

I dag har jag blivit klokare, jag har nämligen i dag insett att ett avtal med Bredbansbolaget inte är giltigt, att det kan ändras från person tilt person/ anställd till anställd. Att Bredbandsbolagets anställda inte talar som anställda och därmed på hela verksamhetens vägnar utan uppenbarligen som enkelindivider som bara hittar på fiktiva historier och avtal allt emedan samtalet skrider fram.

En något besynnerlig affärsidé skulle man som konsument kunna tycka, men faktiskt är det inte alls konstigt. Det har Bredbandsbolagets reklamationsansvariga David Bergh hjälp mig förstå. Han har varit så jättesnäll att tydliggöra, att ett ord från Bredbandsbolaget inte är ett ord och att det är jag som är konstig och naiv – när jag hittills har trott att man av Bredbandsbolaget kan förvänta sig att de anställda menar vad dom säger och att dom ingår avtal på verksamhetens vägnar.

Så tack, så väldigt väldigt mycket, snälla goa David Bergh för att du nu har hjälpt mig ur min barnsliga naivitetsbubbla.

Att utvecklas, bli klokare är väl det vi alla strävar efter…

Harning.

*Bredbandsbolaget och deras reklamationsansvariga meddelar att de inga kommentarer har till ovanstående

Og så et par af dem som svenskernes maver godt kan ta

 

 

***

barfota flicka

vackrare än lindarna

armlös i vinden

***

© Harning

 

***

i rallarrosens hav

sjunger barnet sin visa

om dråpets glädje

***

© Harning

 

 

Digtet der er for “magstarkt” for svenskerne

men som englænderne elsker………………..

Hvad er du ? – en tøset svensker eller en cool englænder?

***

en ung vakker brud

sød afhugget klitoris

smager dejligt

***

© Harning

Indbydelse til bogreception

På lørdag vil jeg til en forandring kravle ud af mit elskede tæppe, væk fra spisebordet, kaffen og computeren for at deltage i Dansk-Svensk forfatterselskabs bogreception, så jeg håber at rigtig mange af jer læsere vil dukke op og hjælpe os forfattere med at gøre litteraturen sjov, levende og vedkommende.

Hvis du synes jeg er for kedelig – så vil der heldigvis være en del andre både danske og svenske forfattere til stede – som alle vil præsentere deres seneste udgivelser.

Vær med, og mød op på ”LOFTET” kl.14.00-16.00.

lilla torg, indgang ved Hedmanska gården. 40 minutter fra København og bare tre minutters gang fra Malmø centralstation.

Ny kulturblog!

Dansk-Svensk forfatterselskab/ Danskt-Svenskt författarsällskap har fået en blog!

På bloggen kan du følge med og deltage i igangværende debatter – du kan se hvem der har udgivet hvad indefor det sidste år og du kan finde nyttige links til andre litterære sider…

BUY A POEM

Ny udgivelse!

For at tilfredsstille efterspørgselen lancerer Harning nu BUY A POEM

en samling digte udgivet i en anderledes form…………………..

Baggrunden for udgivelsen skal findes i den efterspørgsel jeg har fået fra unge mennesker der har ønsket at bruge digtene som interaktive “statements” frem for passiv og individuel læsning.

BUY A POEM er altså til for dig, der ønsker at sende et andet budskab end “drik mere øl” – ” fuck you” “school suck” !

Unge fyre er vilde med mig!!!!

Det er faktisk sandt!

Ja, det er ikke min krop de er ude efter (selv om det stadig sker at jeg forveksles med min søns ikke eksisterende søster), men min hjerne………………………..

Mere præcist mine digte.Forleden kom en ung knægt frem og sagde, at han syntes at mine digte bare var for fede og om jeg ikke nok ville skrive ét – kun til ham. Han ville nemlig helst ha mig helt eksklusivt ……..

Ja, hvad siger man så ? Noget rystet og en smule stolt fik jeg svaret: på hvilket sprog?

Hvor intelligent et svar er det?

Heldigvis for mig, så var han ligeglad.

Bare jeg skrev ét, måtte det for hans skyld gerne være på arabisk eller kinesisk.
Egentlig burde jeg vel have sagt nej – eller i det mindste have diskuteret en pris med ham, men helt ærligt, det er da ikke til at modstå?

Selv om jeg længe har vidst, at især unge mennesker ka lide det jeg skriver – så kan jeg jo alligevel ikke lade være med at blive rørt over sådan en tilkendegivelse (eller måske ungdommeligt vovemod) som ham her kom med, især ikke da han fortalte, at han egentlig ikke læser bøger………………………….

Feminism

Hur kommer det sig att varje gång feminism nämns så dyker ordet jämlikhet upp som någon konstig gubbenilådan synonym? Feminism är per. definition ojämlikt eftersom den bara representerar en halvdel av två. Och i Sverige representerar de offentliga feministiska språkrören en ännu mindre grupp, som inte förstått att jämlikhet innebär respekt för andra människor och deras val.

©Harning

bidrar medias missinformation till att svenska ungdommar valfartar till Danmark för att delta i kravallerna?

Att ungdomar inte alltid tänker rationellt eller särskilt långt är det väl ingen tvekan om. Att de dessutom ofta handlar efter känslor – är väl inte heller ett helt okänt faktum. När ungdomar tycker att de har en rimlig och rättvis sak, kämpar de gärna. Och det är ju bra.

Men i saken om Ungdomshuset är faktum varken som Metros journalist Nanna Vogelbein påstår : att de unga fick huset 1982 av Köpenhamns dåvarande borgmästare.

- eller som en polis i Tv 4 godmorgon berättar: att det var ett politiskt beslut att utrymma huset.

Hade dessa två påståenden varit sanna – skulle man kunna förstå ungdomarnas kamp för rättvisa. Det verkar ju helt rimligt att ett hus som man fått – skall man också kunna behålla, och det verkar dessutom mer än rimligt att politiker inte bara skall kunna fatta beslut om att ta ett hus som någon fått i gåva.

Men faktum i saken är inte som media i dessa tillfällen påstår.

Faktum är att Köpenhamns kommun ägde huset och gav ungdomarna nyttjanderätten – under förutsättning av att de unga följde några få regler.

Det gjorde ungdomarna inte – och Köpenhamns kommun valde därför att sälja huset.

Det är en fri marknad och om ungdomarna hade velat köpa huset – kunde de ha gjort så. Men det gjorde de inte. Istället såldes huset till en annan ägare.

Ungdomarna har alltså aldrig fått huset eller ens velat äga huset.

Ungdomarna vägrade husets nye ägare tillträde och såsmåningom tröttnade denne på att inte kunna komma in i sitt eget hus. Den nye ägaren gick därför till domstol, och det var domstolen, inte politikerna, som vid dom slog fast att husets ägare naturligtvis var den person som köpt huset och att ungdomarna skulle slängas ut.

Eftersom jag har bott i Danmark nästan hela mitt liv och eftersom jag har en son som har vänner i Ungdomshuset har vi här i familjen följt debatten på flera danska internetsites.

Och det är skrämmande många svenskar som lägger sig i denna debatt- just med argument om rättvisa, på bakrund av påståenden om att ungdomarna har fått huset och att politikerna inte har rätt att ta det från dem.

Flera av dessa debattörer har nu åkt till Danmark för att delta i kravallerna.

Frågan är då, skulle dessa svenska ungdomar, som inte förstår danska och som inte läser danska tidningar, ha åkt till Danmark om de hade varit korrekt informerade av svenska journalister?

©Harning

Självrannsakan

20 svenska medborgare åker ut på en lång resa,.

Målet är att terrorisera grannlandets huvudstad.

Och inte en enda svensk nyhetsrapportering finner detta faktum det minsta intressant.

20 svenska medborgare. Tänk över det ett tag.

20 stycken.

Egentligen är talet naturligtvis ännu högre, eftersom dessa tjugo bara är de som råkade bli upptäckta och infångade av polisen på plats.

Tiden borde vara inne för självrannsakan och skam.

Som samhälle och som individer bör vi fråga oss själva:

Vad skulle vi tycka, om vårt kvarter blev översvämmat av utlänningar med brinnande molotovcoctails i händerna? Skulle vi uppskatta att människor från andra länder kom tillresande och eldade upp våra bilar, raserade våra gymnasier och förskolor och brände våra böcker?

Och sen bara åkte hem igen.

För att vänta på nästa raid.

Hur skulle vi känna då?

Och varför tycks varken Rapport eller Aktuellt tycka det är värt att tala om? Är vi ett folk i gemensam förträngning eller bryr vi os inte? Är vi helt oförmögna att som folk känna empati och skam?

Den här svensken skäms i alla fall just nu innerligt över att Statsministern inte omedelbart har gått ut med en officiell ursäkt till vår lilla granne.

20 svenskar…………………..

Pedofilskräckens Mecca

Som ensamstående mamma till tre pojkar och nyinflyttad är det lite smått med vardagliga identifikationsmodeller av det motsatta könet för mina pojkar. Stor var därför min glädje när jag fick brev från skolan att den mellersta sonen nu kunde få en mentor från högskolan.

Äntligen skulle han få en man som kunde spela boll, meka med teknik och snacka med honom om alla dom där sakerna jag som mamma bara inte klarar av- hur gärna jag än skulle vilja.

Vad jag inte hade insett var att vi nu bor pedofilskräckens Mecca.

Det är nämligen så att barn under tolv år inte kan få en manlig mentor, bara barn över tolv år kan få en man som mentor och då bara efter särskild ansökan!

Min son behöver inte ännu en tant i sitt liv. Han har redan en stark och dominant mamma och en fantastisk mormor och moster. Han behöver inte fler kärringar i sin vardag han behöver en karl som han kan identifiera sig med!

©Harning